Tour de Paris dag 2, Verden - Osnabrück

Dag två började med att en kvinnlig cyklist, jag nämner inga namn, satte sig vid mitt och Saras bord på frukosten och sa: "har ni också ont mellan benen?" Jag vet inte hur söndagsfrukostar brukar se ut hemma hos er, men i team Stockholm är detta helt normala frågor att ställa. Härligt. 

Sedan började vi cykla. Här står vårt coreteam uppradat för att heja på oss, så himla härligt. 

Jag la min kamera i följebilen idag och vad de ta lite bilder, så kul att få se hela klungan. 

Idag har vi cyklat rakt fram. Alltså verkligen rakt fram. När det kom en sväng blev alla helt uppspelta, så rakt var det. Det var platt och rakt och varmt. Inte lika varmt som igår, men mellan 24-28 grader ungefär. Jag drack ungefär 4-5 flaskor vatten och kissade noll gånger så det säger ganska mycket om värmegraden. Inget regn dock, så skönt! 

Jag vågade för första gången plocka fram mobilen för att ta kort idag! Det är skitläskigt när man ligger i 30 km/h i en klunga att släppa styret, men titta som jag kunde. Jag och Jörgen hade även vår vinktävling, vi vinkar på alla som står längs med gatan och stirrar, och vinkar de tillbaka får vi poäng och blir jätteglada. Det är de små sakerna som gäller när man spenderar hela dagarna på en cykel. 

Efter 55 km kom vi till fikat. Alltså det där coreteamet, man blir ju alldeles tårögd. 

Vi fick juice, chips, ostbågar, torkad frukt, bananer och hallonkvarg. Det är en hälsosam cykelkost, alla var verkligen lyckliga. 

Sofie satt och mös med Rynke i en busskur. Hoppas ni ser att han har handen på hennes höft. 

Det är jättemycket vindkraftverk i Tyskland. Här cyklade vi återigen på en rak väg. Chockerande! 

Efter 90 km var det lunchpaus. Här kom team Helsinki och körde förbi igen... Vi såg även team Helsingborg och Malmö. 

Detta är vår maskot med vår andra maskot Jolie (osäker på stavning). Hennes pappa cyklar i teamet och hennes mamma är med i coreteamet. Jätteroligt att ha med oss ett barn faktiskt. 

Efter lunchen hamnade vi på en nylagd väg. Den var avspärrad, men vi brydde oss inte riktigt... Vi körde förbi avspärrningarna och cyklade på denna fantastiska nylagda väg utan en enda bil. Härligt. 

På bilden nedan ser man hur alla precis cyklat förbi traktorerna som blockerade vägen. 

Efter några kilometer på den vägen så slutade det vara väg. Så långt hade de inte hunnit med asfalten. Men det var bara några hundra meter så det var inte så farligt. 

Vi fick leda cyklarna den sista biten. Asfalt är ändå överskattat! 

Efter detta var det mer rak väg. Sedan helt plötsligt från ingenstans kom det en backe. En lång backe. Låååång. Jag låg precis bakom draglaget och kände mig hur stark som helst. Backen gick superbra och jag har känt mig stark hela dagen. Ögonen och fötterna gör ont men annars går allt fint. Jag fick till och med en kommentar idag om att jag såg för stark ut. "Märkte du ens att det var en backe?" fick jag höra. Jo, det kände jag men det var bara inte så värst jobbigt...

Efter 145 km så kom vi till Osnabrück och hotellet. Väl där möttes vi av denna syn, nej förlåt, uppenbarelse: 

Världens bästa coreteam med öl och chips! Det var guld värt verkligen, alla blev superglada. Efter den värmen så hade alla drömt om en kall öl, så behövde vi inte ens fixa det själva. 

Skål hälsar jag och Sofie. Alltså mina ögon... De gillar verkligen inte vinden. 

Sedan hade Anna i coreteamet stretchyoga med oss. Också guld värt. Jag höll på att somna... Eller det gjorde vi nog nästan alla. Bevis: 

Jag i rosa som vanligt. Ser avsvimmad ut. 

Det märks att det bor cyklister på denna våningen, gula kläder på alla balkonger. 

Sedan har vi duschat, vissa har badat i inomhuspoolen och sedan blev det middag och teammöte. Klockan halv nio tackade jag för mig, gick upp till rummet och borstade tänderna och smörjde in nacken med liniment. Det svider ganska rejält alltså... Har aldrig testat det förut men ska tydligen vara bra mot stela muskler, får se i morgon hur det känns. 

Dagens banprofil. Lite lägre tempo, väldigt platt förutom stigningen på slutet. Det är för övrigt den jag fick min QOM på (Queen of the mountain på strava, dvs bästa tid av alla tjejer, mycket viktigt!), känner mig nöjd med det. 

I morgon bär det av till Kleven, fortfarande i Tyskland. Jag råkade säga till Marie, vår cyklingsansvariga att jag kände mig stark idag, så i morgon ska jag få börja med att dra klungan i draglaget... Vi får väl se hur det ska gå. Lär nog inte vara så pigg efter det. 162 km, fortfarande platt och rakt och majsfält. Yaaay... :) 

Vi hörs!