lördag 29 juni 2013

Tour de Suede - Linköping till Jönköping.

Hejsan! 

Linköping till Jönköping, en dag fylld med regn och blåst. Jag är helt slut efter en väldigt ansträngande dag, men efter att nu ha duschat och ätit middag så är jag laddad inför turen mot Ljungby i morgon! 

Men först: etapp 3. Jag började med en enorm frukost innan jag trampade ut ur Linköping. Solen sken den första halvtimmen, men de mörka molnen hägrade redan. 
Vägen ut ur Linköping, klockan var strax efter åtta och vägarna än så länge ganska tomma. 
Hamnade mitt i en mysig liten by. Får se en del mysiga ställen på den här resan!

Och det är tur att mamma inte är med på resan, för då hade den tagit dubbel så lång tid med tanke på alla loppisar och små butiker med inredning som jag kör förbi längs med vägen. 
Som här. 
Eller här. 

De första milen går alltid så himla snabbt känns det som, här hade jag redan cyklat 57 km, klockan var 11:15 och det var "bara" 20 km kvar till Ödeshög, och jag trodde att jag skulle komma till Jönköping mycket snabbare än beräknat. Ha. 
Fikapaus som vanligt. Utöver lunchen så tar jag nog minst 5-10 pauser per dag. 
Ska vi döpa om denna bloggen till "Cecilia tar kort på det fantastiska svenska landskapet"? Det är ju ungefär bara det bilderna handlar om ändå... Men herregud vilket fint land vi bor i! Och jag är väldigt nöjd med min kamera, min iPhone hade knappast levererat så här fina bilder. 
Älskar vindkraftverk, tycker de är hur fina som helst. 
Och här kom det; ovädret. Solen sken till och från fram tills ungefär 12-tiden, men sedan...
...var det dags att plocka fram regnkläderna. Jag syntes bra i min illgula jacka i alla fall! 
Sedan kom jag fram till ödeshög och stannade på Rasta och åt. Herregud, vilka portioner jag kan äta just nu. Jag pratar enorma skogshuggarportioner. Och här lyste solen igen, på och av med regnkläderna... Ser ni cykeln precis utanför dörren? Måste ju hålla koll på den... 
Ungefär här insåg jag att det var nog inte lönt att ta av regnkläderna igen. Det regnade rejält över Vättern! 
Kameran fick stanna i sin väska under största tiden, men ibland tog ösregnet ett litet uppehåll och då kunde jag ta kort på den fantastiska utsikten. 
Som sagt, så fint. Och låt er inte luras av solen och den blåa himmelen, åt andra hållet såg det ut såhär:
Fast det är ju himla fint med den regnvåta marken. Förresten, ska vi prata om hur mycket det blåser vid Vättern? Det blåser jättemycket. Jag trampade, men i samma sekund jag slutade så stannade cykeln, så mycket blåste det. Jag fick till och med trampa i nedförsbackarna. Kommer ni ihåg när jag sa att jag skulle göra klassikern? Hahahahahaha... Nej. 
Fast himla vackert är det ju längs med vägen i alla fall. Långt där borta hägrade Jönköping. Fast först: mer blåst och regn! Här var jag ändå på väldigt bra humör fortfarande, jag kom till och med på mig själv med att sjunga "always look on the bright side of life". Jag vet, ibland är jag för positiv för mitt eget bästa. 
Jag måste lära mig att titta in i linsen och inte på skärmen som jag kan vika upp ovanför kameran... 
Sedan kom jag till Gränna, och där hade jag fått en specialbeställning.
Så jag gick in i denna lilla butiken för att kolla utbudet. 
Där stod en kille och gjorde polkagrisar, men jag skulle ju bara ha detta till min kära mor:
Hallonlakrits. Köpte 6 stycken strutar, nu har hon nog så hon klarar sig en stund!

Hur som helst, efter Gränna kom jag ut på en landsväg. Där blåste det jättemycket. Och det var jättebackigt. Och det ösregnade. Jag måste erkänna att mitt humör störtdök här. Bara 35 km kvar till Jönköping och det kändes som att jag aldrig skulle komma fram. Det blev dessutom så kallt att jag var tvungen att stanna och ta på mig en långärmad tröja för första gången. 
Man känner sig sällan så snygg som när man har en tröja nedstoppad i regnbyxorna. 
Det var dessutom dags för fikapaus! Ja, dessa passar 27-åringar också, jag lovar! Hur goda som helst och smidiga att snabbt trycka i sig.  
Äntligen såg jag Jönköping! Kändes fortfarande jättelångt kvar. Det regnade fortfarande. Och blåste. Jag var ganska arg. 
Framme i Jönköping och äntligen började det spricka upp. Jag cyklade längs med en cykelled mellan Huskvarna och Jönköping. När jag kom till centrum så började jag fundera på vad hotellet hette som jag skulle bo på. Tittade till vänster och precis bredvid mig låg Stora hotellet. Jag ville nästan gråta av tacksamhet. Checkade in, låste fast cykeln i bagagerummet och skyndade mig upp på rummet. 
Här bor jag i natt. 
Och ungefär så här pigg är jag. Den där duschen var helt underbar dock, jag har aldrig uppskattat att duscha så mycket som jag gjort på denna resan!

Jag smet ner till hotellets restaurang i bara strumpor, mina skor (har bara ett par med mig) var ju genomblöta. Beställde biff fast med potatisgratäng istället för pommes. Fick båda. Win! Åt upp precis allt. Som sagt, jag kan äta en del just nu...
Hur som helst, jag har nu gjort mer än halva resan och det känns bra! Humöret är glatt igen och jag är laddad inför i morgon! Då bär det av till Ljungby, jag hoppas på sol och att det är vindstilla. 

Nedan är lite info, hoppas det syns trots att jag behövt skriva på min iPhone idag. 136,7 km, det kändes! Ser ni även hur platt det var fram till att jag hade 35 km kvar? Just när jag är som tröttast, typiskt. 

För övrigt, tack för alla era fina kommentarer, både här och på Facebook! Blir jätteglad! 

Jag kämpar vidare, vi hörs i morgon! 

Cecilia

5 kommentarer:

Mamma sa...

Du är en fighter! Jag är så imponerad och stolt över dig och tacksam för att du köpte hallonlakrits ;)
Kan dock inte fatta att du missade att titta in på loppisarna..
Nu är det bara 2 dagar kvar och det klarar du galant!
Puss o Kram

Lisbeth sa...

Hoppas du gjort bort det värsta regnet och blåsten nu. Det ser bättre ut inför morgondagen.
Imorgon är du nästan hemmavid, och snart är du framme och kan ta ett dopp i poolen.
Kram

Kusin Maria sa...

Bra jobbat! Jag hade grym motvind när jag cyklade från Motala söderut längs Vättern. Det kanske alltid är så i de trakterna? Jag är grymt impad av dig!

Moster Ingegerd sa...

Tänkte mycket på dig när regnet öste ner här i Munkedal också. Du är en kämpe! kram!

Eva-Lena sa...

Hoppas du inte haft den blåst vi haft här i Halmstad. Men det blir bättre i morgon och nu är du ju snart "hemma".....Du är grym!!!